Om tid vore kärlek skulle jag ge dig en evighet.
Jag har allt man kan önska mitt liv är så perfekt. Saninngen är att jag är som lyckligast i dina armar. Mitt hjärta slår dubbelt när jag ser dig, ser dig le, skratta. Men jag har inget val och om jag hade haft det hade jag aldrig gjort som jag gjort nu men jag måste göra det rätta. Jag har valt bort det jag önskat mest, det jag väntat på sen födseln. Jag ångrar ingenting tvärt om, vill inte glömma dig men vill inte sakna dig. Jag saknar dig som fan kan inte förklara med ord. Men måste gå vidare, hon är egentligen inte värd hela min värld men vad gör man? Jag ska vara stark ska inte visa mig svag, även fast för många har sett mig det. Jag skiter i alla sömnlösa nätter. Jag skiter i alla hundra timmar om våra stunder. Nu när du inte finns här så hittar jag dig i drömmen.
Handen på hjärtat, tio fingrar på bibeln jag ska visa dig att jag älskar dig, med eller utan mina tårar.
Förlåt.
Det finns egentligen ingen som ser mig. Ett leénde behöver inte alltid betyda att man är glad, utan att man är stark nog att le även när det gör ont.
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
