måste börja tänka framåt, just nu står jag och stampar på samma ställe.
Har tänkt väldigt mycket och länge på det här och det är nog det som kommer kännas rätt i längden.
För det första måste jag komma bort från den här pajas skolan som min mamma kallar den, ingen mår egentligen bra av den och jag känner aldrig lust att gå till den. Mina omdömmen har försämrats så mycket gemfört med i sexan pga av nya system som våra lärare inte kan hantera, har tagits upp med alla i klassen.
Jag har för det mesta alltid varit säker på mig själv, och är det fortfarande men så mycket som man baktalas vid minsta lilla grej finns inte i den här skolan. Jag älskade den från början, men det är nåt som har hänt? Något som gjort alla så.. Osäkra? Man trycker ner andra för att höja sig själva. Det sämsta man kan göra egentligen?
Nog prat om det, ny skola ska hittas i alla fall. Ska komma till en klass där jag inte känner en ända och börja med att vara mig själv.
Sen ska jag ta bort min facebook och skaffa ett riktigt liv. Mer än 30% av mitt liv och min tid går till datan och en flik som alltid är uppe är Facebook. Facebook har blivit som ett slags marker? Man skriver citat som klagas på killar, tjejer ditten och datten. Det blir konflikter och missförstånd och framför allt, vissa får sån makt bakom skärmen? Det är helt sjuk!? Att man genom ett tangentbord och en skärm kan förstöra och ha sån makt? I alla fall, facebook ska bort och kanske i andra fall göras en ny.
Även om jag nu sviker massa så måste jag vara ego och göra det bästa för mig själv i det här läget för det här funkar inte längre..
Oavsett var du bor, baxar eller snor. Tro inte du blir stor, du sviker bara din mor.
Om tid vore kärlek skulle jag ge dig en evighet.
Jag har allt man kan önska mitt liv är så perfekt. Saninngen är att jag är som lyckligast i dina armar. Mitt hjärta slår dubbelt när jag ser dig, ser dig le, skratta. Men jag har inget val och om jag hade haft det hade jag aldrig gjort som jag gjort nu men jag måste göra det rätta. Jag har valt bort det jag önskat mest, det jag väntat på sen födseln. Jag ångrar ingenting tvärt om, vill inte glömma dig men vill inte sakna dig. Jag saknar dig som fan kan inte förklara med ord. Men måste gå vidare, hon är egentligen inte värd hela min värld men vad gör man? Jag ska vara stark ska inte visa mig svag, även fast för många har sett mig det. Jag skiter i alla sömnlösa nätter. Jag skiter i alla hundra timmar om våra stunder. Nu när du inte finns här så hittar jag dig i drömmen.
Handen på hjärtat, tio fingrar på bibeln jag ska visa dig att jag älskar dig, med eller utan mina tårar.
Förlåt.
Det finns egentligen ingen som ser mig. Ett leénde behöver inte alltid betyda att man är glad, utan att man är stark nog att le även när det gör ont.
