Utkast: Nov. 24, 2011- words
Ni kommer säkert inte fatta nåt, men behöver bara skriva av mig lite.
Att födas till att bli något, det blir ju alla. Men att födas till at bli något bra, är däremot svårare.
Har alltid haft den gångstilen att backa upp den jag älskar till tusen. Dom som betyder mest får mest respekt.
Har varit no matter what, för annars kan man ju gå runt och lalla med vem som helst?
Att berätta att för den personen, att den är det finaste som skapats och få samma ''mening'' tillbaka med andra ord, är det finaste- När man får känna sig älskad, känna tryggheten och får höra dig säga orden man alltid kommer bära med sig, är det ända man vill.
Men allt har som runnit av. Allt förtroende alla ord, all mening över huvudtaget.
Vem kan man lita på? Vem menar det den säger? Och framför allt, Vem är äkta?
Att hitta sanningarna bakom dolta väggar, höra hemlisar som varit hemlisar, är egentligen inget som är menat att man ska få veta.
Men ju djupare man gräver, desto mer finner man och desto djupare vill man gräva.
Alla murar man byggt upp har rivits.
Alla gånger man reser mig upp blir man nertrampad.
Varje gång man säger att man älskar nån, så får man samma ord tillbaka.
Fast dom sitter alltid i en själv.
Så, Nu är min emo dikt klar, nej men ni kommer inte orka läsa och det behöver ni inte heller..
Mår skit just nu,Orkar nog inte gå till hellvettet imorn, efter allt så det blir nog en Fredag at home. Godnatt!
(Ingen behöver ta åt sig, bara allt som rullar på i huvet haha..)
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
Alva
Fin blogg, Jag gillar designen ;D
