''Varje del, varje steg man tar, varje sak man klarar har sina facit. Man kan välja om man är stark nog att försöka ta den svåra vägen genom saker och ting, men ändå den bästa då man får uppleva så mycket mer och till och med lära sig saker. Men ibland så orkar man inte ge sig på konsekvenserna för den långa vägen, för dom är alltid så olika. Man vet aldrig vad som väntar, men man hoppas alltid på det bästa.
Att ge sig in på saker man egentligen inte har en aning om vad dom leder till är jag expert på. Att lita på folk man egentligan aldrig sagt något till förut. Jag litar på alldeles för många, och ibland på fel personer. Personer man trodde man kunde lita på. Jag har som gett iväg mina hemligheter till folk, delat dom djupaste sakerna i mitt liv.
Men kan man vara säker? Kan man vara helt säker? Är det så att man kan göra ett löfte, säga allt man tänker och känner och sedan veta att det aldrig kommer komma fram? Man lurar sig själv helt enkelt, för om det vore så väl att ingen skulle veta, skulle man inte sagt till nån. Någon vill man ändå ska veta. Veta och förstå, saker som man själv kanske inte förstår eller som man inte orkar bära på längre. Någon som kan lämna spår i det läkta såren, och visa att man botad dom. Typ som en skyddsängel, för en sån har ju alla? Ibland vet man exakt vem det är och nästa stund är man så långt borta från tanken man kan komma. Ska släppa alla snören som drar mig tillbaka, slänga av alla stenar som trycker ner mig, ta av masken som bildats av ett sadface.
Jag ska visa vem jag är och leva som den jag är.''