love is also to love the life.
Skalan på mitt liv har legat lågt och har inte haft lust till något alls vissa stunder. Joo, att försvinna. Men jag har också insätt att om livet har 1000 anledningar att gråta, varför inte visa livet att ha 1000 anledningar att le? Den första månaden på den här terminen var ett helvette och den andra med. Men börjar älskar mitt liv nu, har dom här sista månaderna känt mig, fri? Från allt, allt jobbigt. Har till och med lust och gå till skolan nu för tiden, hur bra som helst va? Jag skiter fullständigt i vad andra människor som änns orkar lägga ner onödig tid och energi på mitt liv, för jag står för den jag är och för det jag tycker. Väljer helt själv vad jag vill göra och inte, vilka jag vill vara med och inte.
Ska inte skriva en bibel nu men trots allt skit som varit trots alla komplex jag har så börjar jag älska mitt liv.
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
